Att på ett sätt komma tillbaka
Min vän, jag hoppas att du vet att jag finns här för dig om du inte vill just nu så finns jag ändå kvar sen, när du känner behovet av att prata, träna, kramas eller bara vara.
Jag har trots allt varit där, jag vet inte om det hjälper men jag tror ändå, när det gäller allt, att har man varit med om det själv så förstår man situationen. Hur ska man kunna förstå hur det känns när någon annan blir dumpad om man inte blivit dumpad själv? hur kan man veta hur det känns att förlora någon nära, om man inte gjort det själv? man tror så väl att man vet, fast man gör inte de egentligen. Man vill gärna förstå, men gör det inte. Men det betyder inte att man ändå inte kan finnas där. Man kan försöka förstå, eller bara finnas där som ett stöd, lyssna.
Den 20 November 2005 gick min farmor bort i cancer. Från början tror jag bara det var i levern men sen hade det spridit sig till bukspottskörteln. För att kunna rädda henne var mer än hälften av levern tvungen att vara frisk och det var den inte. Men de gick snabbt på sätt och vis. Det började det med att hon kände sig dålig och inte orkade komma på olika tillställningar och det kändes alltid så tråkigt, det var så tyst, inget ekande skratt som man hörde sig utskiljas från allt annat. Efter ett tag åkte de till doktorn i Kalmar och fick reda på att de var cancer och de kändes som allting vände på sig. Hur ska man bete sig mot farmor ? och hur är det med farfar? vågar jag mig upp dit ? hur kommer hon vara ? Framåt Oktober så gick allting snabbt, allting förrvärrades så fort och farmor var inte längre den mulliga farmorn. Hon var fortfarande min underbart älskade farmor, min gosiga, söta farmor. Men hon orkade ingenting längre. Men hon fick vara hemma, hon behövde inte dö i sjukhussängen, hon fick dö i sin egen säng, med sina barn och sin man omkring sig.
Att se lilla farmor föralltid vilandes i sin säng var jävligt tungt men jag vet att hon fick det så mycket bättre och jag saknar dig varje dag, Jag älskar dig
Jag har trots allt varit där, jag vet inte om det hjälper men jag tror ändå, när det gäller allt, att har man varit med om det själv så förstår man situationen. Hur ska man kunna förstå hur det känns när någon annan blir dumpad om man inte blivit dumpad själv? hur kan man veta hur det känns att förlora någon nära, om man inte gjort det själv? man tror så väl att man vet, fast man gör inte de egentligen. Man vill gärna förstå, men gör det inte. Men det betyder inte att man ändå inte kan finnas där. Man kan försöka förstå, eller bara finnas där som ett stöd, lyssna.
Den 20 November 2005 gick min farmor bort i cancer. Från början tror jag bara det var i levern men sen hade det spridit sig till bukspottskörteln. För att kunna rädda henne var mer än hälften av levern tvungen att vara frisk och det var den inte. Men de gick snabbt på sätt och vis. Det började det med att hon kände sig dålig och inte orkade komma på olika tillställningar och det kändes alltid så tråkigt, det var så tyst, inget ekande skratt som man hörde sig utskiljas från allt annat. Efter ett tag åkte de till doktorn i Kalmar och fick reda på att de var cancer och de kändes som allting vände på sig. Hur ska man bete sig mot farmor ? och hur är det med farfar? vågar jag mig upp dit ? hur kommer hon vara ? Framåt Oktober så gick allting snabbt, allting förrvärrades så fort och farmor var inte längre den mulliga farmorn. Hon var fortfarande min underbart älskade farmor, min gosiga, söta farmor. Men hon orkade ingenting längre. Men hon fick vara hemma, hon behövde inte dö i sjukhussängen, hon fick dö i sin egen säng, med sina barn och sin man omkring sig.
Att se lilla farmor föralltid vilandes i sin säng var jävligt tungt men jag vet att hon fick det så mycket bättre och jag saknar dig varje dag, Jag älskar dig
Kommentarer
Trackback
