Bara en blogg.

Jag vet mycket väl att du kommer klara dig bra mamma, även om de är cancer du har i bröstet och så länge de inte har spridit sig så kommer det att försvinna när de operar bort knölen. Men jag är ändå orolig, jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att förlora sin mamma, sin mamma. Som alltid är där, som man räknar med, som alltid är självklart att hon kommer finnas där. Men egentligen är det inte så väldigt självklart.

Det är precis likadant för pappa, han har bara min farfar kvar, inte min söta underbara farmor. Han väntar på svar efter leverproverna han gjorde för ett tag sen. Under en operation på 80-talet (eller tidigare) fick farfar transfusion med blod som var smittat av Hepatit C. Det går att bota, om de inte har gått för långt. Det bryter ner och förstör hela levern om de går för långt. Och han har fått skadestånd av sjukhuset så det är inte de,  frågan är vad pengarna hjälpte för om det ändå är försent.

För att inte avsluta med enbart elände så tänkte jag erkänna en sak som har gjort mig så jävla glad och som gav mamma världens bästa födelsedag och som gjorde att min bror slapp undan att köpa en födelsedagspresent ( vilket han iochförsig gjorde ändå)... Jag ska bli faster i November..  :D:D:D:D