Våga vägra nyår?
Nog ser jag fram emot det nya året alltid, men varför ska det alltid bli sån stress och press inför nyårsfirandet?
Jag känner lätt att jag skulle kunna strunta i att fira imorgon överhuvudtaget, jag tror inte det blir ett dåligt 2010 bara för man låter bli.
De flesta känner väl någon gång under sin livstid att man inte vet vad man ska göra, ibland kanske man inte gör något utöver det vanliga på nyår heller?
Det skulle vara väldigt skönt, men samtidigt känner jag på mig att skulle jag strunta i de skulle ja ångra mig grymt mycket när jag sitter ensam runt 22-tiden på nyårsafton och får panik..
32% kvinnor och 35% av männen som är singlar sitter hemma på nyårsafton. Det kanske inte heller leder någonvart? om det nu är någon att hålla kär man vill ha tag i.
Vad vet jag, jag har iallafall inte bestämt mig än..
jävla nyår.
Vinter-yra!
Och vetskapen om att det bara är ca 1, 5 månad och 40 graders skillnad kvar tills jag är i värmen, i Afrika, på mitt livs äventyr.
Japp, kan vara det som gör allt så jävla lätt och härligt! :)
Börjar bli sugen på att skaffa mig en egen lägenhet, fast egentligen skulle jag nog aldrig klara av att bo själv. Skulle nog gå ner mig helt
hur hanterar ni som bor ensamma att bo ensamma? är det inte väldigt.. jobbigt ibland?
Pluggar man och så är det kanske annorlunda? jag vet inte.. Har aldrig bott ensam heller så vad vet jag egentligen.
